imaginal

Quatro poemas de Karin Boye

. 3 minutos de leitura . Written by Fabiano Seixas Fernandes
Quatro poemas de Karin Boye

Os quatro poemas iniciais do volume För trädets skull (Em nome da árvore) (1935) da escritora sueca Karin Boye (1900-41). Em português, o romance distópico Kallocain (Calocaína) (1941) foi traduzido duas vezes: uma por João Reis e outra por Fernanda Sarmatz Åkesson.

Ingenstans

Jag är sjuk av gift. Jag är sjuk av en törst,
till vilken naturen icke skapade någon dryck.

Ur alla marker springer bäckar och källor.
Jag böjer mig ner och dricker ur jordens ådror
dess sakrament.

Och rymderna svämmar över av heliga floder.
Jag sträcker mig upp och känner läpparna våta
av vita exstaser.

Men ingenstans, ingenstans...

Jag är sjuk av gift. Jag är sjuk av en törst,
till vilken naturen icke skapade någon dryck.


Nenhures

Adoeço de veneno. Adoeço duma sede
para a qual a Natureza não criou qualquer bebida.

Ribeiros e fontes brotam dos solos
Agacho-me e bebo dos veios da terra,
  seu sacramento.

Inundam-se os ares de rios sagrados.
Tocando-me sinto meus lábios molhados
  de êxtases brancos.

Mas nenhures, nenhures…

Adoeço de veneno. Adoeço duma sede
para a qual a Natureza não criou qualquer bebida.


Valborgsnatt

Sent omsider står jag vid ödenas berg.
Runtomkring som ovädersmoln
skockar sig formlösa väsen, skymningsdjur,
svartvingade,
fosforögda.
Stannar jag?  Går jag? Vägen ligger mörk.
Stannar jag fredlig här vid foten av berget,
då rör mig ingen.
Lugn kan jag se deras kamp som en dimmans lek i luften,
själv blott ett vilset öga.
Men går jag, går jag, då vet jag ingenting mer.
För den som tar de stegen
blir livet saga.
Själv eld
skall jag rida på ringlande eldormar.
Själv vind skall jag flyga på vingade vinddrakar.
Själv intet,
själv förlorad i stormen
slungas jag död eller levande fram, ett öde framtidstungt.


Noite de Santa Valburga

Tarde enfim, ao pé me encontro
do monte dos destinos.
Qual temporal nuvem,
fantásticos seres amorfos ajuntam-se,
  animais do ocaso,
  azeviche as asas,
  faíscas os olhos.
Fico? Vou? Escuros estão os caminhos.
Se ao pé do monte pacífica fico,
nada então me afeta.
Calma, posso ver os esforços dos monstros,
feito névoa brincando no ar,
mesmo um mero olho sem rumo.
Mas vou, vou, e então nada sei.
Para os que se põem a caminhar, torna-se a vida uma saga.
Mesmo o fogo,
  montarei em sinuosas cobras de fogo.
Mesmo o vento,
  voarei em alados dragões de vento.
Mesmo o nada,
  mesmo em meio à procela perdida,
sou jogada morta ou viva em frente, um destino denso de futuro.

Noite de Santa Valburga: do alemão, Walpurgisnacht; festa pagã cristianizada, celebrada em países da Europa setentrional e central. Celebra-se na noite de 30/abr a 01/maio. A noite é associada à presença de maus espíritos. Cabe notar que um conto de Bram Stoker, Dracula’s Guest (O convidado de Drácula), no qual um inglês em visita a Munique passa por experiências potencialmente sobrenaturais, passa-se durante a Walpurgisnacht.


Ni ropar på människor

Ni ropar på människor av stora mått. Vad ger stora mått åt en människa?
Att bli till intet och glömma sig själv för det som är större än hon.

De obotfärdiga ropar. De själva skulle växa till jättar
den stund de böjde sina knän i skuggan av de väldiga tingen.

Men höj era röster tills gudarna vaknar, tills nya gudar reser sig och svarar!
När ingen frågar efter människor mer, då står era människor här.


Pessoas pedis

Pessoas pedis de grande estatura.
A uma pessoa, grande estatura
  o que lhe confere?
Nada tornar-se, de si esquecer-se
em nome daquilo
  que é maior do que ela.

Os impenitentes pedem.
De si mesmos gigantes fariam,
no momento em que joelhos dobraram
  à sombra das coisas grandiosas.

Vossa voz elevai,
té que os deuses despertem,
deuses novos até que se ergam
  e respondam!
Quando ninguém
mais perguntar por pessoas,
aqui estarão
  vossas pessoas.


Kerub

Också du, som våndas under allas klander,
också du är kallad till din plats bland keruberna --
med lejonfötter, med solvingar,
med vördnadsbjudande människohuvud:
djur-ängel.
De ropar efter dig: “Oren, oren!”

Därför att de aldrig drabbades av renhet.
Låga, samla dina gnistor ur vråarna,
ässjan väntar, och hammaren som smider dig till blixt
skall lära dig blixtens snabba renhet
och ditt namn bland keruberna.


Querubim

Também tu, que a censura sofres de todos,
também tu és chamado
ao lugar que te é reservado
  entre os querubins—
com pés leoninos, asas solares,
majestosa humana cabeça:
  fera-anjo.
Gritam pós ti: “Imundos, imundos!”
Pois pureza os jamais atingiu.
Flama, tuas fagulhas dos cantos colige,
a fornalha te espera,
e o martelo que em clarão te forjará
te há de ensinar
dos clarões a ligeira pureza e o teu nome
  entre os querubins.